WeBible

1 - Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.

2 - Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;

3 - Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.

4 - Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.

5 - Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.

6 - Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.

7 - Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.

8 - Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.

9 - Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.

10 - Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.

11 - Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.

12 - Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.

13 - Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.

14 - De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.

15 - Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.

16 - Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.

17 - Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.

18 - Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.

19 - Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.

20 - Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.

21 - På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;

22 - Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.

23 - Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.