WeBible

1 - Och låg en man krank, benämnd Lazarus, af Bethanien, af Marie och hennes systers Marthe by.

2 - Och var Maria den som smorde Herran med smörjelse, och torkade hans fötter med sitt hår; hvilkens broder, Lazarus, låg sjuk.

3 - Så sände hans syster till honom, och sade: Herre, si, den du kär hafver, ligger sjuk.

4 - När Jesus det hörde, sade han: Denne sjukdomen är icke till döds, utan till Guds äro; att Guds Son skall deraf ärad varda.

5 - Och hade Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum kär.

6 - När han då hörde, att han var sjuk, blef han der i samma rummet två dagar.

7 - Derefter sade han till Lärjungarna: Låt oss åter gå in i Judeen.

8 - Lärjungarna sade till honom: Rabbi, nu ville Judarna stena dig; och åter går du dit?

9 - Jesus svarade: Äro icke tolf timmar om dagen? Hvilken som vandrar om dagen, han stöter sig icke; ty han ser denna verldenes ljus.

10 - Men den som vandrar om nattena, han stöter sig; ty ljuset är icke i honom.

11 - Detta talade han; och sedan sade han till dem: Lazarus, vår vän, sofver; men jag går att uppväcka honom af sömnen.

12 - Då sade hans Lärjungar: Herre, sofver han, så varder det bättre med honom.

13 - Men Jesus talade om hans död; och de mente, att han hade talat om lekamlig sömn.

14 - Så sade då Jesus uppenbarliga: Lazarus är död.

15 - Och jag gläds för edra skull, att jag icke var der, på det I tro skolen; men låter oss gå till honom.

16 - Då sade Thomas, som kallas Tvilling, till Lärjungarna: Låt ock oss gå, att vi må dö med honom.

17 - Då kom Jesus, och fann honom redo hafva legat fyra dygn i grafvene.

18 - Och var Bethanien icke långt ifrå Jerusalem, vid femton stadier vägs.

19 - Och månge af Judarna voro komne till Martha och Maria, att de skulle hugsvala dem öfver deras broder.

20 - När Martha hörde att Jesus kom, lopp hon emot honom; men Maria satt hemma.

21 - Då sade Martha till Jesum: Herre, hade du varit här, hade min broder icke blifvit död.

22 - Men jag vet ännu, att allt det du bedes af Gudi, det varder Gud gifvandes dig.

23 - Sade Jesus till henne: Din broder skall stå upp igen.

24 - Sade Martha till honom: Jag vet, att han skall uppstå i uppståndelsen, på yttersta dagen.

25 - Sade Jesus till henne: Jag är uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig, han skall lefva, om han än död blefve;

26 - Och hvar och en som lefver, och tror på mig, han skall icke dö evinnerliga; tror du det?

27 - Sade hon till honom: Ja, Herre, jag tror, att du äst Christus, Guds Son, som komma skulle i verldena.

28 - Och när hon detta hade sagt, gick hon bort, och kallade Maria, sina syster, lönliga, och sade: Mästaren är kommen, och kallar dig.

29 - När hon det hörde, stod hon straxt upp, och kom till honom.

30 - Ty Jesus var icke än då kommen in i byn; utan var på samma rum, der Martha hade kommit emot honom.

31 - Då nu Judarna, som med henne voro i huset, och hugsvalade henne, sågo Maria, att hon stod hasteliga upp och gick ut, följde de henne, och sade: Hon går till grafvena, att hon skall gråta der.

32 - Då Maria kom dit som Jesus var, och såg honom, föll hon till hans fötter, och sade till honom: Herre, hade du varit här, vore min broder icke död.

33 - När Jesus såg henne gråta, och Judarna, som voro komne med henne, ock gråta, förbittrade han sig i Andanom, och bedröfvades i sig sjelf;

34 - Och sade: Hvar laden I honom? Sade de till honom: Herre, kom och se.

35 - Och Jesus gret.

36 - Då sade Judarna: Si, huru kär hade han honom!

37 - Men somlige af dem sade: Kunde icke han, som öppnade dens blindas ögon, hafva så gjort, att denne icke blifvit död?

38 - Då förbittrades åter Jesus i sig sjelf, och kom till grafvena. Och det var en kula; och en sten lagd deruppå.

39 - Sade Jesus: Tager bort stenen. Sade till honom Martha, hans syster som död var: Herre, han luktar redo; ty han hafver varit död i fyra dygn.

40 - Jesus sade till henne: Sade jag icke dig, att, om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?

41 - Då togo de stenen bort af rummet, der den döde lagder var. Och Jesus hof upp sin ögon, och sade: Fader, jag tackar dig, att du hafver hört mig.

42 - Dock vet jag, att du hörer mig alltid; men för folkets skull, som här omkring står, säger jag det, på det de tro skola, att du mig sändt hafver.

43 - Och då han det sagt hade, ropade han med höga röst: Lazare, kom ut.

44 - Och han, som död var, kom ut, bunden om händer och fötter med svepekläde; och hans ansigte var förtäckt med en svetteduk. Jesus sade till dem: Löser honom, och låter honom gå.

45 - Då trodde månge af Judarna på honom, som komne voro till Maria, och sågo det Jesus gjorde.

46 - Men somlige gingo bort till de Phariseer, och sade dem hvad Jesus hade gjort.

47 - Då församlade de öfverste Presterna och Phariseerna ett Råd, och sade: Hvad göre vi? Ty denne mannen gör mång tecken.

48 - Låte vi honom så blifva, då tro alle på honom; och de Romare komma, och taga bort vårt land och folk.

49 - Men en af dem, vid namn Caiphas, som var öfverste Prest på det året, sade till dem: I veten intet;

50 - Ej heller besinnen I, att oss är bättre att en man dör för folket, än att allt folket skulle förgås.

51 - Det sade han icke af sig sjelf; men efter han var öfverste Prest om det året, propheterade han; ty Jesus skulle dö för folket;

52 - Och ej allenast för folket, utan att han församla skulle Guds barn, som förströdde voro.

53 - Ifrå den dagen rådslogo de emellan sig, att de skulle döda honom.

54 - Så vandrade nu icke Jesus mer uppenbarliga ibland Judarna; utan gick dädan i den landsändan vid öknen, i en stad som heter Ephrem; och vistades der med sina Lärjungar.

55 - Och instundade då Judarnas Påska; och månge gingo utaf landet upp till Jerusalem, för Påska, att de skulle rena sig.

56 - Då sökte de efter Jesum, och talades vid emellan sig, ståndande i templet: Hvad synes eder, att han är icke kommen till högtidsdagen?

57 - Och hade öfverste Presterna och de Phariseer budit på, att hvilken som visste hvar han vore, skulle han det kungöra, att de måtte gripa honom.