WeBible

1 - Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.

2 - Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.

3 - Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.

4 - Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.

5 - Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.

6 - Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.

7 - Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.

8 - Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.

9 - Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.

10 - Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.

11 - Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.

12 - Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.

13 - Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.

14 - Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.

15 - Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.

16 - Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.

17 - Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.

18 - Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.

19 - Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.

20 - Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.

21 - Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.

22 - Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;

23 - Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.

24 - Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.

25 - Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.

26 - Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.

27 - Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;

28 - Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;

29 - Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;

30 - Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.

31 - Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;

32 - Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.

33 - Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;

34 - Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;

35 - Och låta deras sak för Gudi orätta vara;

36 - Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.

37 - Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;

38 - Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?

39 - Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.

40 - Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.

41 - Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.

42 - Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;

43 - Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.

44 - Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.

45 - Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.

46 - Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.

47 - Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.

48 - Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.

49 - Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;

50 - Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.

51 - Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.

52 - Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.

53 - De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.

54 - De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.

55 - Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;

56 - Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.

57 - Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.

58 - Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.

59 - Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.

60 - Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.

61 - Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;

62 - Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.

63 - Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.

64 - Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.

65 - Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.

66 - Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.