WeBible

1 - I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;

2 - Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.

3 - Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.

4 - Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.

5 - Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.

6 - När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.

7 - Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.

8 - Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.

9 - Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;

10 - Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.

11 - Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.

12 - Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.

13 - När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.

14 - Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.

15 - Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.

16 - Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.

17 - Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.

18 - Sade han: Tager mig dem hit.

19 - Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.

20 - Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.

21 - Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.

22 - Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.

23 - Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.

24 - Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.

25 - Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.

26 - Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.

27 - Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.

28 - Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.

29 - Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.

30 - Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.

31 - Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?

32 - Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.

33 - Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.

34 - Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.

35 - Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;

36 - Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.