WeBible

1 - Då gick Jesus sin väg utaf templet; och hans Lärjungar gingo till honom, att de skulle låta honom se templets byggning.

2 - Då sade Jesus till dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifver nederbruten.

3 - Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar till honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hvad varder för tecken till din tillkommelse, och verldens ända?

4 - Då svarade Jesus, och sade till dem: Ser till, att ingen förförer eder.

5 - Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.

6 - I skolen få höra örlig, och rykte af örlig; ser till, att I blifven icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke straxt änden.

7 - Det ena folket skall resa sig upp emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifva pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.

8 - Då skall nöden aldraförst begynnas.

9 - Då skola de öfverantvarda eder uti tvång, och dräpa eder; och I skolen blifva hatade af all folk, för mitt Namns skull.

10 - Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hvarannan.

11 - Och månge falske Propheter skola uppkomma, och förföra många.

12 - Och efter det ondskan får öfverhandena, varder kärleken i mångom förkolnad.

13 - Men den som blifver fast uti ändan, han varder salig.

14 - Och detta Evangelium om riket skall varda predikadt i hela verldene, till ett vittnesbörd öfver all folk; och då skall änden komma.

15 - När I nu fån se förödelsens styggelse, af hvilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndande i det helga rummet; den som läs det, han gifve akt deruppå;

16 - De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen;

17 - Och den som är uppå taket, han stige icke ned, till att taga något ut af sitt hus;

18 - Och den som är ute på markene, gånge icke tillbaka efter sin kläder.

19 - Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva, i den tiden.

20 - Men beder, att edor flykt sker icke om vintren, eller om Sabbathen.

21 - Ty då skall varda en stor vedermöda, så att hon hafver icke varit sådana ifrå verldenes begynnelse och till denna tiden, ej heller varda skall.

22 - Och om de dagar icke vorde förstäckte, då vorde intet kött frälst; men för de utvaldas skull skola de dagar varda förstäckte.

23 - Om någor säger då till eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.

24 - Ty falske Christi och falske Propheter skola uppkomma, och skola göra stor tecken och under; så att, om möjeligit vore, skola ock de utvalde förförde varda.

25 - Si, jag hafver sagt eder det framföreåt.

26 - Derföre, om de då säga till eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.

27 - Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intill vester; så varder ock menniskones Sons tillkommelse.

28 - Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarna.

29 - Men straxt efter den tidsens vedermödo skall solen blifva mörk, och månen skall icke gifva sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfva.

30 - Och då skall synas menniskones Sons tecken i himmelen; och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.

31 - Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utvalda ifrå de fyra väder; ifrå den ena himmelens ända till den andra.

32 - Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qvistar knoppas, och löfvet begynner springa ut, så veten I, att sommaren är hardt när;

33 - Så ock, när I sen allt detta, så veter, att det är hardt för dörrene.

34 - Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förrän allt detta sker.

35 - Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

36 - Men om den dagen och om den stundena vet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.

37 - Men lika som det var i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.

38 - Ty såsom de voro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfvos mannom, intill den dagen, då Noe gick i arken;

39 - Och visste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.

40 - Då skola två vara ute på markene; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.

41 - Två skola mala på ene qvarn; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.

42 - Vaker fördenskull; ty I veten icke, hvad stund edar Herre varder kommandes.

43 - Men det skolen I veta att, visste husbonden, hvad stund tjufven skulle komma, förvisso vakade han och läte icke uppbryta sitt hus.

44 - Derföre varer I ock redo; ty, den stund I icke menen, varder menniskones Son kommandes.

45 - Hvilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafver satt öfver sitt husfolk, att han skall gifva dem mat i rättom tid?

46 - Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görande, när han kommer.

47 - Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver alla sina ägodelar.

48 - Men om så är, att den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt;

49 - Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna;

50 - Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke väntar honom, och den stund han icke menar;

51 - Och skall sönderhugga honom, och gifva honom hans lön med skrymtare. Der skall vara gråt och tandagnisslan.