WeBible

1 - Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;

2 - Till att deraf lära vishet och tukt;

3 - Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;

4 - Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.

5 - Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;

6 - Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.

7 - Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.

8 - Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;

9 - Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.

10 - Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;

11 - Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;

12 - Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara;

13 - Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;

14 - Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.

15 - Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.

16 - Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.

17 - Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;

18 - Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.

19 - Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.

20 - Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.

21 - Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:

22 - Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?

23 - Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.

24 - Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;

25 - Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;

26 - Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;

27 - När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.

28 - Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;

29 - Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;

30 - Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.

31 - Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;

32 - Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.

33 - Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.