WeBible

1 - Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

2 - Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

3 - Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

4 - Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

5 - Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

6 - Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

7 - Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

8 - Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

9 - Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

10 - Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

11 - Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

12 - En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

13 - Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

14 - Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

15 - Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

16 - Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

17 - Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

18 - Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

19 - Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

20 - Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

21 - Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

22 - När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

23 - Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

24 - På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

25 - Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

26 - Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

27 - Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

28 - Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

29 - Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

30 - Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

31 - Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

32 - Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

33 - Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

34 - Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

35 - Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.