WeBible

1 - Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

2 - Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

3 - Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

4 - O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

5 - Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

6 - Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

7 - Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

8 - All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

9 - De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

10 - Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

11 - Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

12 - Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

13 - Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

14 - Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

15 - Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

16 - Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

17 - Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

18 - Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

19 - Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

20 - Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

21 - Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

22 - Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

23 - Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

24 - Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

25 - Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

26 - Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

27 - Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

28 - Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

29 - Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

30 - Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

31 - Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

32 - Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

33 - Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

34 - Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

35 - Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

36 - Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.