WeBible

1 - En Psalm Davids, då han var i Juda öken.

2 - Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.

3 - Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.

4 - Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.

5 - Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.

6 - Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.

7 - När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.

8 - Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.

9 - Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

10 - Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.

11 - De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva. Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.