WeBible

1 - Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

2 - Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

3 - Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

4 - Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

5 - Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

6 - Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

7 - Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

8 - Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

9 - Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

10 - Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

11 - Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

12 - Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

13 - Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

14 - Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

15 - Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

16 - Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

17 - Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

18 - Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

19 - Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

20 - Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

21 - Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

22 - Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

23 - Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

24 - Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.