WeBible

1 - En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga.

2 - Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

3 - Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

4 - Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

5 - Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

6 - Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

7 - Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

8 - Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

9 - Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

10 - Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

11 - Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

12 - Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

13 - Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

14 - Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

15 - På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

16 - Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

17 - Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. Sela.

18 - Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta.

19 - Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

20 - Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda. Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. Sela.