WeBible

1 - Så säger jag nu: Hafver Då Gud bortkastat sitt folk? Bort det; ty jag är ock en Israelit, af Abrahams säd, af BenJamins slägte.

2 - Gud hafver icke bortkastat sitt folk, som han hade föresett tillförene. Eller veten I icke hvad Skriften säger om Elias? huru han går fram för Gud emot Israel, och säger:

3 - Herre, de hafva dräpit dina Propheter, och hafva slagit ned din altare; och jag är allena igenblifven, och de fara efter mitt lif.

4 - Men hvad säger honom Guds svar? Jag hafver mig igenleft sjutusend män, som icke hafva böjt sin knä för Baal.

5 - Så är det ock i denna tiden med de igenlefda, efter nådenes utkorelse.

6 - Är det nu af nåd, så är det icke af gerningom; annars vore nåd icke nåd; är det ock af gerningom, så är det nu icke nåd; annars är gerning icke gerning.

7 - Huru äret då? Det Israel söker, det får han icke; men utkorelsen får det; de andre äro förblindade;

8 - Såsom skrifvet är: Gud hafver gifvit dem en förbittrad anda; ögon, att de icke se skola, och öron, att de icke höra skola allt härtilldags.

9 - Och David säger: Låt deras bord varda en snaro, och till bekajelse, och till förargelse, och dem till deras rätta lön.

10 - Varde deras ögon förblindad, att de icke se; och böj deras rygg alltid.

11 - Så säger jag nu: Hafva de då fördenskull stött sig, att de skulle falla? Bort det; men af deras fall hände Hedningomen salighet, på det att han dermed skulle uppväcka dem till nit.

12 - Är nu deras fall verldenes rikedom, och deras förminskelse är Hedningarnas rikedom; huru mycket mer deras fullhet?

13 - Eder Hedningomen säger jag: Efter det jag är Hedningarnas Apostel, prisar jag mitt ämbete;

14 - Om jag kunde någorledes uppväcka dem, som mitt kött äro, till nit, och göra några saliga af dem.

15 - Ty om deras bortkastelse är verldenes försoning, hvad blifver Då deras upptagelse annat än lif ifrå de döda?

16 - Är förstlingen helig, så är ock väl hele degen helig och om roten är helig, så äro ock qvistarna helige.

17 - Om nu någre af qvistarna äro afbrutne, och du, som var ett vildoljoträ, blef der inympad igen, och äst vorden delaktig af oljoträns rot och fetma;

18 - Så beröm dig icke emot qvistarna. Om du berömmer dig, så bär ju icke du rotena, utan roten bär dig.

19 - Så säger du då: Qvistarna äro afbrutne, på det jag skulle inympas.

20 - Sant säger du; de äro afbrutne för otrones skull; men du äst ståndandes genom trona; var icke för stolt i ditt sinne, utan var i räddhåga.

21 - Ty hafver Gud de naturliga qvistar icke skonat, se till, att han icke heller skonar dig.

22 - Så se nu här Guds godhet och stränghet; strängheten på dem som föllo, och godheten på dig, så framt du blifver i godhetene; annars varder du ock afhuggen;

23 - Och de inympas igen, om de icke blifva i otrone; ty Gud är mägtig åter inympa dem.

24 - Ty äst du af ett naturligit vildoljoträ afhuggen, och förutan naturen inympad uti ett sannskyldigt oljoträ; huru mycket mer måga de, som naturlige qvistar äro, inympas uti sitt eget oljoträ?

25 - Käre bröder, jag vill icke fördölja eder denna hemlighet, på det I icke skolen högmodas vid eder sjelfva, att blindheten är Israel endels vederfaren, tilldess Hedningarnas fullhet inkommen är;

26 - Och så varder hele Israel salig; såsom skrifvet är: Af Zion skall den komma som fria skall, och afvända ogudaktigheten af Jacob.

27 - Och detta är mitt Testament med dem, då jag borttager deras synder.

28 - Efter Evangelium håller jag dem för ovänner, för edra skull; men efter utkorelsen hafver jag dem kär, för fädernas skull.

29 - Ty Guds gåfvor och kallelse äro sådana, att han kan dem icke ångra.

30 - Ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud, och hafven dock nu öfver deras otro fått barmhertighet;

31 - Så hafva ock nu de icke velat tro på den barmhertighet, som eder vederfaren är, att dem måtte ock barmhertighet vederfaras.

32 - Ty Gud hafver allt beslutit under otro, på det han skall förbarma sig öfver alla.

33 - O! hvilken djuphet af den rikedom, som är både i Guds visdom och kunskap; huru obegripelige äro hans domar, och oransakelige hans vägar.

34 - Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho hafver varit hans rådgifvare?

35 - Eller ho hafver gifvit honom något tillförene, det honom skall betaladt varda?

36 - Ty af honom, och igenom honom, och i honom äro all ting; honom vare ära i evighet. Amen.