WeBible

1 - Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

2 - Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är.

3 - Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

4 - Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

5 - Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;

6 - Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

7 - Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.

8 - Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

9 - Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

10 - Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

11 - Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

12 - Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

13 - Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

14 - Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.

15 - Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

16 - Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

17 - Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

18 - Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.

19 - Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter (Guds) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

20 - Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

21 - Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.