WeBible

1 - Och Ängelen, som med mig talade, kom igen, och väckte mig, lika som en af sömn uppväckt varder.

2 - Och han sade till mig: Hvad ser du? Men jag sade: Jag ser, och si, der stod en ljusastake, allersamman af guld, med en skål ofvanuppå, der sju lampor på voro, och ju sju slefvar vid ena lampo;

3 - Och tu oljoträ dernär; ett på högra sidona vid skålena, den andra på den venstra.

4 - Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, hvad är detta?

5 - Och Ängelen, som med mig talade, svarade, och sade till mig: Vetst du icke hvad detta är? Jag sade: Nej, min Herre.

6 - Och han svarade, och sade till mig: Det är Herrans ord om Serubbabel: Det skall icke ske igenom någon här, eller magt; utan igenom min Anda, säger Herren Zebaoth.

7 - Ho äst du, stora berg, som dock for Serubbabel en slättmark varda måste? Och han skall lägga den första stenen, så att man ropa skall: Till lycko, till lycko!

8 - Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

9 - Serubbabels händer hafva grundat detta huset, hans händer skola ock fullkomnat; på det I förnimma skolen, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver.

10 - Ty ho är den, som dessa ringa dagar föraktar; i hvilkom man dock skall glädja sig, och se murlodet uti Serubbabels hand, med de sju, som Herrans ögon äro, de der öfver hela landet löpa?

11 - Och jag svarade, och sade till honom: Hvad äro dessa tu oljoträn, på högra och venstra sidone vid ljusastakan?

12 - Och jag svarade annan gång, och sade till honom: Hvad äro de två grenarna af oljoträn, som stå vid de två gyldene ljusa näporna, der man med af tager?

13 - Och han sade till mig: Vetst du icke hvad de äro? Jag sade: Nej, min Herre.

14 - Och han sade: Det äro de tu oljobarn, som stå när honom, som råder öfver allt landet.