WeBible

1 - Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;

2 - Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.

3 - Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.

4 - Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;

5 - På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.

6 - Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.

7 - Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.

8 - Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.

9 - Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?

10 - I hållen dagar och månader, högtider och årstider.

11 - Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.

12 - Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.

13 - I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.

14 - Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.

15 - Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.

16 - Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?

17 - De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.

18 - Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.

19 - Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.

20 - Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.

21 - Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?

22 - Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.

23 - Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.

24 - Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;

25 - Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.

26 - Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.

27 - Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.

28 - Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac.

29 - Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu.

30 - Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son.

31 - Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios.