WeBible

1 - Men Jacob bodde i de landena, der hans fader var en främling uti, nemliga i Canaans lande.

2 - Och detta är Jacobs slägt: Joseph var sjutton år gammal, då han vardt en herde öfver hjorden med sina bröder; och pilten var när Bilhas och Silpas sins faders hustrurs barnom; och han sade för deras fader, hvilket ondt rykte öfver dem var.

3 - Men Israel hade Joseph kärare än alla de andra sin barn, efter han hade födt honom i ålderdomen: Och gjorde honom en brokot kjortel.

4 - Då nu hans bröder sågo, att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, vordo de honom hätske, och kunde icke tala honom ett vänligit ord till.

5 - Derutöfver hade Joseph ena reso en dröm, och sade sina bröder deraf. Då blefvo de honom ännu hätskare.

6 - Ty han sade till dem: Käre, hörer hvad mig hafver drömt.

7 - Mig tyckte vi bundom kärfvar på markene, och min kärfve reste sig upp och stod; och edre kärfvar der omkring bugade sig för min kärfva.

8 - Då sade hans bröder till honom: Skulle du varda vår Konung, och råda öfver oss? Och vordo honom ändå hätskare för hans dröm och hans tals skull.

9 - Och han hade ännu en annan dröm, den förtäljde han sina bröder, och sade: Si, jag hafver ännu haft en dröm: Mig tyckte, att solen och månen och ellofva stjernor bugade sig för mig.

10 - Och då det hans fader och hans bröder sagdt vardt, straffade honom hans fader, och sade till honom: Hvad är det för en dröm, som dig hafver drömt? Skall jag och din moder och dine bröder komma, och falla ned på jordena för dig?

11 - Och hans bröder afundades vid honom. Men hans fader behöll dessa ord.

12 - Då nu hans bröder gingo bort till att beta deras faders boskap i Sichem;

13 - Sade Israel till Joseph: Vakta icke dine bröder boskapen i Sichem? Kom, jag vill sända dig till dem. Han sade: Här är jag.

14 - Och han sade: Gack bort och se till, om det står väl till med dina bröder och boskapenom; och säg mig igen, huru det hafver sig. Och han sände honom utaf den dalenom Hebron, att han skulle gå till Sichem.

15 - Då fann honom en man, der han for vill på markene. Han frågade honom, och sade: Hvem söker du?

16 - Han svarade: Jag söker mina bröder: Käre, säg mig, hvarest de vakta hjorden.

17 - Mannen sade: De äro hädan farne; ty jag hörde, att de sade: Låt oss gå till Dothan. Då drog Joseph efter sina bröder, och fann dem i Dothan.

18 - Som de nu långt ifrå fingo se honom, förra än han kom när intill dem, rådslogo de till att döda honom;

19 - Och sade inbördes: Si, drömmaren kommer här.

20 - Så kommer nu, och låter oss slå honom ihjäl och kasta honom i ena grop; och säga, att ett ondt djur hafver ätit upp honom: Så får man se, hvad hans drömmar äro.

21 - När Ruben hörde det, ville han frälsa honom af deras händer, och sade: Låter oss icke slå ena själ.

22 - Och ytterligare sade Ruben till dem: Låter oss icke utgjuta blod: Utan låt oss kasta honom i den gropena, som är i öknene, och icke komma händer vid honom. Men han ville hafva frälst honom utu deras hand, att han måtte hafva haft honom till sin fader igen.

23 - Då nu Joseph kom till sina bröder, afklädde de honom hans kjortel, med den brokota kjortelen, som han hade uppå sig.

24 - Och togo honom, och kastaden i ena grop; men gropen var tom, och intet vatten deruti.

25 - Och de satte sig ned till att äta. I det hofvo de sin ögon upp, och sågo en hop Ismaeliter komma ifrå Gilead med deras camelar; de förde kryddor, balsam och mirrham, och foro ned uti Egypten.

26 - Då sade Juda till sina bröder: Hvad hjelper det oss, att vi dräpe vår broder, och fördölje hans blod?

27 - Kommer, och låter oss sälja honom de Ismaeliter, att våra händer icke förtaga sig på honom; ty han är vår broder, vårt kött och blod. Och de lydde honom.

28 - Och då de Midianitiske köpmännerne foro der fram, drogo de honom upp af gropene, och sålde honom de Ismaeliter för tjugu silfverpenningar: De förde honom in i Egypten.

29 - Då nu Ruben kom åter till gropena, och fann icke Joseph derinne, ref han sin kläder;

30 - Och kom åter till sina bröder, och sade: Pilten är icke der; hvart skall jag?

31 - Då togo de Josephs kjortel, och slagtade en bock, och indoppade kjortelen i blodet;

32 - Och sände den brokota kjortelen bort, och läto bära honom till deras fader, och sade: Denna hafvom vi funnit: Se, om det är dins sons kjortel eller ej.

33 - Men han kände honom, och sade: Det är mins sons kjortel. Ett ondt djur hafver ätit upp honom; ett vilddjur hafver rifvit Joseph.

34 - Och Jacob ref sin kläder, och svepte en säck om sina länder, och sörjde sin son långan tid.

35 - Och alle hans söner och döttrar gingo till, att de skulle hugsvala honom; men han ville icke låta hugsvala sig, och sade: Jag varder med sorg nederfarande i grafvena till min son. Och hans fader gret honom.

36 - Men de Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos hofmästare.