WeBible

1 - Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.

2 - Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.

3 - Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.

4 - Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.

5 - Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta?

6 - Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.

7 - Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.

8 - Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:

9 - Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?

10 - Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.

11 - Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.

12 - Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras.

13 - Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.

14 - När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.

15 - När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.

16 - Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;

17 - Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.

18 - Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.

19 - När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.

20 - Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke.

21 - Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.

22 - Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;

23 - Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;

24 - När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.

25 - Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?

26 - Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.

27 - Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat.

28 - Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?

29 - Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.

30 - Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?

31 - Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.

32 - Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.

33 - Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.

34 - Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.

35 - Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.

36 - Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.

37 - Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.

38 - Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.

39 - Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.

40 - Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

41 - Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;

42 - Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen?

43 - Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.

44 - Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

45 - Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.

46 - Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.

47 - Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif.

48 - Jag är lifsens bröd.

49 - Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.

50 - Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.

51 - Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif.

52 - Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?

53 - Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.

54 - Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

55 - Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.

56 - Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.

57 - Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.

58 - Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga.

59 - Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.

60 - Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra?

61 - Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?

62 - Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?

63 - Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.

64 - Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.

65 - Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.

66 - Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.

67 - Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?

68 - Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord;

69 - Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.

70 - Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.

71 - Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.