WeBible

1 - Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:

2 - Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;

3 - Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;

4 - De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;

5 - Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.

6 - Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;

7 - Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.

8 - De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

9 - Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;

10 - De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.

11 - Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;

12 - Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.

13 - Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;

14 - Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.

15 - De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

16 - Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.

17 - De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.

18 - De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.

19 - Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.

20 - Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.

21 - De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

22 - Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.

23 - De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;

24 - De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;

25 - När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.

26 - Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;

27 - Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.

28 - Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;

29 - Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.

30 - Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.

31 - De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

32 - Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;

33 - De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;

34 - Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.

35 - Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;

36 - Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;

37 - Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.

38 - Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;

39 - De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.

40 - Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.

41 - Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.

42 - Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.

43 - Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.