WeBible

1 - En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;

2 - Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;

3 - Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.

4 - Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.

5 - Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.

6 - Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig.

7 - När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.

8 - Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.

9 - Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.

10 - Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.

11 - Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.

12 - Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.

13 - Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.

14 - Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.

15 - Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.

16 - Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.

17 - Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.

18 - Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;

19 - De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.

20 - Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.

21 - Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.

22 - Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.

23 - Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.

24 - Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.

25 - Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.

26 - Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;

27 - Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.

28 - Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.

29 - Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.

30 - Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.

31 - Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.

32 - Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?

33 - Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.

34 - Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.

35 - Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.

36 - Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.

37 - Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.

38 - Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.

39 - Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.

40 - Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.

41 - Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.

42 - De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.

43 - Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.

44 - Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.

45 - Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.

46 - De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.

47 - Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.

48 - Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;

49 - Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.

50 - Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne; Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.