WeBible

1 - En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas.

2 - Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;

3 - Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.

4 - Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.

5 - Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.

6 - Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?

7 - Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.

8 - Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;

9 - Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;

10 - Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.

11 - Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.

12 - Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.

13 - Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.

14 - Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. Sela.

15 - De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva.

16 - Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. Sela.

17 - Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;

18 - Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;

19 - Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.

20 - Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset. Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.