WeBible

1 - En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

2 - Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

3 - Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

4 - All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. Sela.

5 - Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

6 - Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

7 - Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. Sela.

8 - Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

9 - Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

10 - Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

11 - Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

12 - Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

13 - Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

14 - Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

15 - Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. Sela.

16 - Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

17 - Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

18 - Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

19 - Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

20 - Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.