WeBible

1 - En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga.

2 - Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

3 - Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

4 - När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. Sela.

5 - Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

6 - Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

7 - Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

8 - Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

9 - Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

10 - Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? Sela.

11 - Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

12 - Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

13 - Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

14 - Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

15 - Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

16 - Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. Sela.

17 - Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

18 - De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

19 - Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

20 - Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår. Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.