WeBible

1 - En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

2 - Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

3 - De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

4 - Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

5 - Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

6 - På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

7 - Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

8 - Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

9 - Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

10 - De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

11 - Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

12 - För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

13 - Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

14 - Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

15 - Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

16 - Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

17 - Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

18 - Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

19 - Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

20 - Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

21 - Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

22 - Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

23 - Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

24 - Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

25 - De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

26 - Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

27 - Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

28 - Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

29 - Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

30 - Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

31 - Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

32 - Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

33 - Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

34 - När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

35 - Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

36 - Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

37 - Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

38 - Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

39 - Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

40 - De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

41 - De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

42 - De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

43 - Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

44 - Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

45 - Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

46 - Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

47 - Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

48 - Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

49 - Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

50 - Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

51 - Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

52 - Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

53 - Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

54 - Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

55 - Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

56 - Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

57 - Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

58 - Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

59 - Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

60 - Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

61 - Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

62 - Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

63 - Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

64 - Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

65 - Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

66 - Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

67 - Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

68 - Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

69 - Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

70 - Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

71 - Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

72 - Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.