WeBible

1 - En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.

2 - Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;

3 - Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.

4 - Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.

5 - Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;

6 - Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.

7 - Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.

8 - Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.

9 - Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.

10 - Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.

11 - Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?

12 - Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.

13 - Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.

14 - Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.

15 - Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.

16 - Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.

17 - Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.