WeBible

Och Tobias svarade och sade honom: »Min fader, jag vill göra allt som du har bjudit mig.

Men huru skall jag kunna få ut penningarna? Jag känner ju icke den mannen.»

Då gav han honom dennes skriftliga förbindelse och sade till honom: »Sök upp åt dig någon som vill följa med dig på resan; jag skall giva honom lön därför, medan jag ännu lever. Begiv dig sedan åstad och hämta penningarna.»

Då gick han ut för att söka upp en sådan. Och han träffade på Rafael, som var en ängel; men Tobias visste icke vem mannen var.

Och Tobias sade till honom: »Skulle jag kunna få dig till följeslagare på en resa till Rages i Medien, och känner du till de trakterna?»

Ängeln svarade: »Ja, jag vill följa med dig på resan; vägen känner jag, och hos vår landsman Gabael har jag en gång tagit härbärge.»

Tobias sade till honom: »Vänta på mig här, så att jag får omtala detta för min fader.»

Han svarade: »Gå, men dröj icke för länge.»

Och han gick in till sin fader och sade till honom: »Nu har jag funnit en man som vill följa med mig på resan.» Fadern sade: »Bed honom komma hitin till mig, så att jag kan få veta av vilken stam han är, och om han kan bliva en pålitlig följeslagare åt dig.»

Då kallade han på honom, och han trädde in, och de hälsade på varandra.

Och Tobit sade till i honom: »Min broder, av vilken stam och av vilken familj är du? Omtala det för mig.»

Han svarade: »Är det stam och familj du söker efter, eller är det efter någon som mot betalning vill bliva följeslagare åt din son på hans resa?» Tobit sade till honom: »Min broder, jag skulle vilja veta din släkt och ditt namn.»

Han svarade: »Jag är Asarias, son till den store Ananias, en av dina bröder.»

Då sade Tobit till honom: »Var välkommen, min broder; misstyck icke att jag sökte få veta din stam och din familj. Det har nu fogat sig så, att du är en broder till mig, av en så god och ädel släkt. Ty jag lärde känna Ananias och Jonatan, den store Semias’ söner, när vi tillsammans foro till Jerusalem för att tillbedja och där framburo det förstfödda och tionden av grödan; de hade nämligen icke hemfallit åt samma förvillelse som våra övriga landsmän. Du är av god härkomst, min broder.

Men säg mig nu, vad skall jag giva dig i lön? En drakma om dagen, förutom vad du behöver till ditt uppehälle, på samma sätt som min son?

Därtill vill jag giva dig en gåva utöver lönen, om I kommen välbehållna tillbaka.»

Så blev ock överenskommet. Och fadern sade till Tobias: »Gör dig redo till färden, och blive eder resa lyckosam.» När sedan sonen hade rustat sig för färden, sade fadern till honom: »Begiv dig nu åstad med denne man. Men Gud, som bor i himmelen, göre eder resa lyckosam, och hans ängel ledsage eder.» Därefter gingo de båda ut ur huset och begåvo sig på väg. Och ynglingens hund följde med dem.

Då begynte hans moder Hanna att gråta, och hon sade till Tobit: »Varför har du sänt bort vårt barn? Är han icke såsom en stav i vår hand, där han går ut och in, inför våra ögon?

Lägg icke mer penningar till dem som vi hava. Låt dem i stället bliva en lösen för vårt barns liv.

Vad Herren har givit oss till att leva av, det är ju tillräckligt för oss.»

Men Tobit svarade henne: »Gör dig inga bekymmer, min syster. Han skall komma välbehållen tillbaka, och dina ögon skola åter få se honom.

Ty en god ängel skall ledsaga honom, och hans resa skall bliva lyckosam; ja, han skall vända välbehållen tillbaka.»