WeBible

Då gick Jesus ut på Öljoberget.

Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem.

Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram,

Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.

Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?

Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.

Närde nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne;

Och böjde sig åter ned, och skref på jordena.

När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.

När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig?

Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer j ag dig. Gack bort, och synda icke härefter.

Åter talade Jesus till dem, sågandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus.

Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant.

Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.

I domen efter köttet; jag dömer ingen.

Och om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver.

Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant.

Jag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig.

Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader.

Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen.

Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma.

Då sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma?

Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene.

Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder.

Då sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder.

Jag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene.

Men de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren.

Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag.

Och den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är.

När han detta talade, trodde månge på honom.

Då sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar;

Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri.

De svarade honom: Vi are Abrahams säd, och hafve aldrig någors trålar varit; huru säger då du: I skolen varda fri?

Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, nan är syndenes träl.

Men trälen blifver icke i huset evinnerliga; sonen blifver evinnerliga.

Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri.

Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder.

Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader.

Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar.

Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham.

I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi are icke oäcta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud.

Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt.

Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal.

I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader.

Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.

Hvilken af eder straffar mig for synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?

Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.

Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?

Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.

Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.

Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid.

Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga.

Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?

Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.

Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.

Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.

Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!

Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag.

Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet.